Alf började på Gottskär Grundskola efter att ha gått på en skola där han inte fick det stöd han behövde. På denna skola blev det annorlunda. Här hittade han lärare som såg honom, en vardag där ämnena blev lättare att förstå och ett musikintresse som fick växa. I dag går han musikartistprogrammet på Rytmus i Göteborg och ser tillbaka på tiden på grundskolan som en skola där han hittade rätt.

Hur kändes det när du började på Gottskär Grundskola?
Jag började på skolan i sexan, för innan jag kom till Gottskär Grundskola gick jag på en skola som inte riktigt passade mig. Jag kände inte att jag fick det stöd jag behövde, och därför bytte jag till Gottskär Grundskola i hopp om att det skulle bli bättre. Och det blev det verkligen. Skolan var inte den närmaste skolan för mig, men den extra omvägen var värt det hundra procent.

Hur gick valet av gymnasiet till för dig?
För mig var det ganska självklart att jag ville gå musik. Jag kollade på några olika skolor, bland annat Hvitfeldtska och en skola i Vara, men Rytmus kändes bäst. Jag gjorde antagningsprov på flera skolor, men på Rytmus kändes det mest avslappnat. De försökte inte stressa fram något, utan det kändes mer som att de ville se vad man kunde. Musikintresset växte mycket under tiden på skolan. Musiklektionerna var skitkul, och vi hade också akademier efter skolan där man kunde välja musik.

“Det var fantastiskt. Det var typ det roligaste man kunde ha på en fredag.”

Min lärare Robert, som jag hade i musik, betydde också mycket för mig. Han hjälpte mig att förstå mer musikteori och gav mig en push vidare inom musiken.

Vad fick du för stöd och rådgivning från lärarna på Gottskär Grundskola?
Lärarna på skolan var förmodligen några av de bästa lärarna jag haft. Det som var så bra var sättet de förklarade saker på. Det blev självklart och lättare att förstå. Man kände att de verkligen brydde sig och ville att man skulle lyckas. En lärare som betydde väldigt mycket för mig var Katarina, min mattelärare. Hon brann verkligen för det hon gjorde och kämpade in i det sista med oss elever.

Vad minns du mest från din tid på Gottskär Grundskola idag?
Det första jag tänker på är vänskapen. Alla var nära varandra och alla kände varandra.

“Det kändes inte som att man gick fram till en främling på skolan, utan som att man gick fram till en vän.”

Jag minns också att lärarna verkligen brann för sina ämnen. Det gjorde att nästan allt kändes roligt. Det var inte mycket som kändes tråkigt, för lärarna lyckades göra ämnena intressanta. Musiken är också ett starkt minne. I nian hade vi ett stort framträdande, och det var så roligt att få vara med.

Vad har du för råd till någon som står inför samma val?
Mitt råd är att försöka ta det lugnt. När man börjar gymnasiet kan det kännas som att alla andra redan har koll, men egentligen är ju faktiskt alla lika nya. Det kan ta tid att hitta sina kompisar, och det är okej. Man kanske känner sig lite ensam först, men det betyder inte att något är fel.

“Det kanske tar ett halvår innan man hittar sitt kompisgäng, och det är helt normalt.”

När det gäller skolan behöver man vara beredd på mer eget ansvar. På gymnasiet är det mycket mer upp till en själv att hålla koll på uppgifter, tider och vad som ska göras. På grundskolan var det ofta väldigt tydligt. Lärarna gick igenom saker ordentligt, steg för steg. På gymnasiet kan det vara mer: “Här är sidorna, kör själva.”

Hur ser dina närmsta framtidsplaner ut?
Just nu fortsätter jag på Rytmus och musikartistprogrammet. Jag tycker det är väldigt kul att stå på scen, spela och träffa folk genom musiken. Framåt hade jag helst velat jobba med musik. Drömmen hade varit att få spela min egen musik framför människor som gillar den och kunna leva på det på något sätt. Men jag kan också tänka mig att bli musiklärare. Att få jobba på en mindre skola så som Gottskär Grundskola, eller kanske på gymnasiet, hade också känts väldigt fint.