Petronella gick från den lilla skolan på Gottskär Grundskola till naturprogrammet med mattespets på Hvitfeldtska. Här berättar hon om att våga välja sin egen väg, om lärarna som såg hennes intresse för matte och om hur gymnasiet blev en plats där hon inte bara lärde sig nya ämnen, utan också mer om sig själv.

Hur gick valet av gymnasiet till för dig?
Jag gick på öppet hus på Hvitfeldtska och tittade också på Aranäs i Kungsbacka. På Aranäs var jag intresserad av både vanlig natur och den estetiska linjen, men till slut valde jag Hvitfeldtska.

Det är ju en mycket större skola än Gottskär Grundskola, och ingen annan från min klass skulle dit. Först när jag fick beskedet att jag kommit in kände jag nästan att jag ångrade mig, eftersom många av mina vänner skulle gå på Aranäs. Men första dagen på Hvitfeldtska kändes det mycket bättre. Klassen kändes bra, lärarna var trevliga och jag kände att jag passade där.

Vad fick du för stöd och rådgivning från lärarna på Gottskär Grundskola?
Jag pratade med min mattelärare Katarina om att jag ville läsa mattespets. Hon tyckte att det var roligt och uppmuntrade mig, hon sa att hon trodde att det skulle passa mig. På mattelektionerna fick jag ganska fria händer. Eftersom jag skulle göra antagningsprov till mattespetsen kunde jag sitta och förbereda mig inför det under lektionstid. Det betydde mycket att hon trodde på mig. 

“Hon hade full koll på att jag skötte mig själv på lektionerna och visste vad jag skulle göra.”.

Det är nog bland det bästa med skolan. Eftersom skolan är liten känner lärarna eleverna väldigt väl. De har koll på varje elevs styrkor och svagheter, och då blir det lättare att ge rätt stöd eller låta någon utvecklas vidare inom ett särskilt ämne. 

Hur skulle du beskriva skolan för någon som inte känner till den?
Jag skulle beskriva Gottskär Grundskola som en liten skola där alla känner alla. Man får en väldigt nära relation med lärarna, och de har bra koll på varje elev. Det gör att man känner sig sedd och inte försvinner i mängden. Jag trivdes bra skolan under hela min tid där, och jag har fortfarande kontakt med några av lärarna eftersom jag bor så nära.

Hur var steget till gymnasiet för dig?
Gymnasiet var annorlunda på många sätt. Man måste lära känna nya lärare, nya sätt att undervisa och också hitta ett nytt sätt att plugga. Jag skulle säga att ettan på gymnasiet mycket handlar om att förstå hur man själv fungerar som student. Hur pluggar jag bäst? Hur funkar lärarna? Hur funkar jag med mina klasskamrater?

Jag hade höga betyg när jag slutade grundskolan, men insåg ganska snabbt att jag inte kunde förvänta mig exakt samma typ av betyg på gymnasiet direkt. Det viktigaste blev att förstå den nya studietakten.

Vad har du för råd till någon som står inför samma val?
Att inte vara så rädd för att träffa nya människor. Man ska gå dit man själv är intresserad av, inte bara dit ens vänner har valt att gå. Det kan kännas stort att lämna en liten skola där man känner alla, särskilt om man har gått med samma personer länge. Men det kan också vara skönt att få träffa helt nya människor och börja i ett sammanhang där fler delar samma intresse. På gymnasiet hamnar man mer med personer som har valt samma inriktning. För mig var det roligt att komma till en klass där många också var intresserade av matte och natur.

Hur ser dina närmsta framtidsplaner ut?
I sommar ska jag först till Danmark med några från klassen, och i augusti rycker jag in i lumpen i Skövde som sjukvårdare. Det känns som ett bra sätt att göra något annat än att plugga under ett år. Jag tycker att medicin är intressant, och att få lära mig mer om det känns givande. Efter det är jag intresserad av att läsa vidare. Jag har tittat på utbildningar inom matematik, biologi, naturämnen men även läkarlinjen. Jag har inget exakt drömyrke än, men jag vill gärna göra något som hjälper människor. Kanske inom medicin, eller något som bidrar till ett mer hållbart samhälle.